Seniors last day

So idag var det the seniors sista dag i skolan, känns ju sisådär. Är hur glad som helst för dem men kommer vara så tomt för de flesta av mina vänner är seniors och det kommer vara så tomt utan dem. Den andra anledningen är att det slog mig att jag knappt har några dagar kvar!! Om exakt tre veckor är jag hemma igen, och om 18 lämnar jag Michigan! 
Det är helt sjukt hur fort tiden går, känns inte alls som att 10 månader har passerat. Har hört det från så många andra "veteran utbytisar" att i slutet vill man bara pausa tiden för att det går så fort, för fort! För bars några veckor sen önskade jag att det var över och att jag kunde åka hem i det ögonblicket, å nu står jag här med 18 kvar och önskar att det inte ska ta slut!! 








Några av mina seniors <3 

När jag kom hem så var jag ganska nere så skulle bara vara hemma, men Isaiah texted me and said surprise Leah is picking you up, we're going to the movies. Tre minuter senare så hör jag nån tuta och det var Leah, så det blev ingen hemma kväll för mig. Vi skulle se X-men men den var slutsåld vid 7 visningen så vi köpte till 9,15 istället men vi hade över 2 timmar med dötid. Så vi åkte iväg till Starbucks, körde runt i ett neighborhood ingen av oss hade sett förut, stannade vid ett hus som hade jättegullig tomt. 
Sen så körde jag runt, var så kul att äntligen köra bil igen, var ju ett tag sen sist. 
Sen åkte vi tillbaka till bion, stod i kö i 30minuter innan vi kunde gå in i bion. Man har ju inte numrerad sittning här så det är först till kvarn, så om man vill ha bra platser så får man stå i kö. Men tror att det bara är kö när det är premiär dagen som det var igår. 
Så vi hade en riktigt bra dag, fick inget kort av oss alla, för när jag försökte ta en groupie de andra tittade bort så det blev en selfie istället, å Isaiah ville inte vara med på bild. 
Luke Leah and I
Fierce, å alla är med på ett litet hörn, 



Because she's Asian


I got my tickets for the long way round

So  as you can see in the title, I got my flight tickets... Of course I'm excited to go home and meet everyone but it means that I have to leave everything here, people who I don't want to say goodbye to... All good stories has an end, yeah I know but does the end has to be in 22days??! I know I had my ups and downs, some times I just wish I was home again, but now when I have like three weeks left... I don't even have words to describe what I'm feeling! The sad part is that with a book you can go back read it again and relive everything. But with this I can't, I have my memories yes but I won't  have the people I shared it with there to talk about it. It's gonna be nice, awesome, great, fantastic, hilarious memories but once I'm back I won't have anyone to talk about them, no one at home will understand. Not to sound rude but people who hasn't gone on a exchange year won't understand or be able to relate, it's just gonna be a story! 
I don't even know what I'm saying anymore, right know I just feel like I'm standing in a empty hall and I don't know where to go or what to think. 
But hey I'm not depressed, even though it might seems like it. No I'm not, how could I?!! I have had the best year of my life and right now I'm just enjoying every single day I have left until June 13th when I'll be going to the airport in New York for the very last time before I head back home. Sweden see yaa June 14 at 2.55PM! 

prom

Så i lördags var det prom, först var det iväg för att fixa håret, sen naglarna, hem fixa sminket och sen ta bilder. Promen började vid sju och höll på till elva, sen vid tolv började post prom, vilket är som ett party som föräldrar ordnar så att eleverna inte ska gå ut och ha egna fester efter prom. post prom was so much fun!! de hade laser tag, gladior sak där man står på varsin platform och försöker att få ner den andra genom att slå ner hen med sin pinne grej, hoppas att ni förstår vad jag menar, kommer lägga upp bilder/filmer  från postprom senare. men här kommer några bilder från prom.