Grattis Mamma

Detta inlägg är till min kära mor som fyllde 46 år idag, ja tillslut kom jag på det. Jag hoppas att du hade en super bra dag även fast än att det kändes tomt att jag inte var där. Ja jag vet inte vad jag ska säga mer, är så tacksam att du och pappa gjorde det här möjligt för mig, och även mormor och morfar som hjälpte till och sponsrade men det är faktiskt inte eran dag idag nu är det om min mammna. Skullle kunna skriva ett lång uppsats just nu men jag tycker det räcker med att säga kort och gott, jag älskar dig! som sagt en bild säger mer än tusen ord.

28 Oktober 2013

Ja, den här dagen för två månader sen tog jag mitt pick och pack och lämnade Sverige bakom mig. Känns inte alls som att jag har varit här i två månader, tiden går så fort. Hade en jobbig dag, kände mig sjuk och hade så mycket som snurrade runt i huvudet och allt kokade bara över, var otrevlig mot människor som jag inte borde vara otrevlig mot. Dock gjorde jag inte det med flit men kom på mig i efterhand. Men allt är löst nu, jag har pratat med dem och bett om ursäkt för mitt beteende, men det är svårt att vara perfekt hela tiden. Skulle ha min första gymnastikträning idag men skulle göra ett spanska projekt först, fast hittade ingen från min grupp. Tyckte det var bättre att vila en dag efter som att jag inte mådde bra, så gick till Amnesty istället. Det var en annan club där också, GSI tror jag den heter. Jag skrev upp mig på den för längesen men hade inte fått någon information. De verkade vara ett gäng med roliga människor så jag stannade kvar på deras möte en stund, tills Iris kom och hämtade mig. De människorna är så awesome, ett gäng med nördar, men helt underbara och de gillade mig för att jag sa till dem att de ska inte bry sig om vad andra människor tycker om dem, om de inte gillar vilka dem är då ska de skita i det, de ska inte behöva ändra på sig för att passa in på skolan. De i Amnesty cluben är mer "populära" och "normala" och det var en ganska stel stämning när de var i samma rum, och de från GSI sa att de skulle anpassa sig lite mer till de andra för att de kände sig så utstirrade och som att det var något fel på dem. Det var då jag sa till dem att de inte ska behöva ändra på sig. Det är en sak som jag inte gillar med High School, folk är så himla dömande. Om man inte ser ut som alla andra och sticker ut för att man vågar gå förbi normer och inte vara mainstream, då är man ett weirdo. Så man kan väll på sätt och vis säga att jag har hittat ett nytt gäng att hänga med kanske. När jag kom hem väntade läxorna, och så pratade jag med Markus, det var så skönt och hjälpte mig mycket, fick ordning på lite tankar och kunde bara prata ut lite av allt som snurrar runt i mitt lilla huvud. Slutade dagen med en promenad med hunden, med bra musik i öronen, och bara få vara i min egna värld en stund, så nu är jag back on track och redo för morgondagen!

Berg-och dalbana

Om jag skulle göra en summering av min vistelse här so far så skulle jag säga att det är som en Berg-och dalbana. Ena stunden känns allt hur bra som helst sen helt plötsligt vänder det till det motsatta, det är ups and downs hela tiden. Den här helgen har varit en riktigt dålig helg, jag tänker inte ljuga och låtsas att allt är bra och inte heller bara skriva om allt som är bra. Jag skriver om allt både negativa och positiva saker, jag är inte här för att sälja in någon på ett år i ett annat land, och om jag har några som är intresserade av att åka nästa år så vill jag att ni ska få reda på allt och inte få massa förväntningar om att allt kommer vara super enkelt hela tiden. Sen som jag har sagt tidigare så är det här mina egna åsikter och tankar och det betyder inta att alla utbytesstudenter har det likadant.
I alla fall den här helgen hade vi ett halloweenparty med Cross Countryn, och jag ska vara helt ärligt det var mer jobbigt där än det var kul. Jag har inte riktigt några vänner där och även fast än att jag försöker prata med människor och skapa en konversation så slutar det med att de går in i en ny konversation och stänger mig sort of ute.
Idag hade jag en riktig jobbig stund, jag grät mer än jag någonsin har gjort, skickade ett meddelande till mamma för att jag var så panikslagen och visste inte vad jag skulle göra. Tog en promenad med hunden, kom tillbaka och fick en till panikattack.
Sen kom min värdmamma hem, vi åkte iväg och skulle köpa en vinterjacka till mig, börjar bli sjukt kallt nu, och lite andra saker. I bilen pratade vi om hur jag känner, och jag sa att jag tycker att det är konstigt att jag har varit här i nästan två månader och har inte mer en ön handfull av vänner. Hon sa att så är det att gå på en skola med rika ungar, de bryr sig bara om sig själv vilket är tragiskt. Vi pratade lite om det och gjorde upp en plan både plan A och B, så vi får se men gymnastiken kommer kanske inte vara något som jag kommer göra här. Jag vet inte om det var pratet, att jag fick min hjärna att tänka på annat eller om det helt enkelt var shoppingen som ändrade mitt humör. Men nu när jag ligger här i sängen så känner jag mig allt annat än ledsen. Som sagt ett utbytesstudent år är som en lång berg och dalbana med upp och ner gångar, det man för göra är att njuta av höjdpunkterna.